Nils Poppe

Vår störste och folkkäraste artist genom tiderna.
 
Nils Einar Popper föddes 31 maj 1908 i Sankt Paulis församling i Malmö. Han dog i Helsingborg 28 juni 2000. Poppe var gift med Inga Landgré 1949-1959 och de fick barnen Anja och Dan. Gift med Gunilla 1965, barn Mia och Thomas. Poppes mor var ogift och lämnade bort honom till en änglamakerska. Han adopterades vid två två årsåldern av Amanda och Anders Jönsson som bodde på Claesgatan 2 i Malmö. På huset finns en skylt som talar om att Poppe växte upp här.
Han började arbeta på Skånska cementgjuteriet och blev aktiv inom Socialdemokratiska ungdomsklubbben. Han tänkte ägna sig åt politiken och kämpa för orättsvisorna i samhället.

Tack vare ett stipendium via ungsdomsklubben började han studera vid Svalövs folkhögskola.

Fantastiska Pappa Nya teatern 1970



Vid skolavslutningen varje år satte man upp en teaterpjäs och Poppe medverkade i August Blanches ”Ett resande teatersällskap”.och spelade rollen Sjövall med den berömda repliken ”Fan må vara teaterdirektör”. Poppe gjorde succé och rektorn och hans fru uppmanade honom att försöka bli skådespelare.

De skrev till Oscar Winge på Hipp i Malmö och det resulterade i att Poppe började sin karriär på Hipp 1930. Hans första roll var i ”Aborrkrokar och kärlekstokar” i Hipps sommarteater i Pildammsparken. Poppe stannade på Hipp i fyra år.

Oscar Winge tyckte inte att ”Jönsson” var ett bra namn på en skådespelare och därför tog Nils Poppe till efternamn.
Han engagerades 1934 av Klangerevyn på Folkets Hus-teatern i stockholm.                                                                      

Poppe blev snabbt en omistlig del av Klangerevyn. Sketcherna där han fick demonstrera sina akrobatiska talanger var något nytt. Han blev känd och populär i det stockholmska nöjesvimlet. Det var på Folkets Hus-teatern som han för första gången gjorde sin Chaplin-parodi. Nils Poppe kom ju ofta att bli jämförd med Charlie Chaplin, likheterna var många även om Poppe med tiden utvecklade en alldeles egen stil.
 
Birgit Carlberg besöker utställningen
 
 

På 1940-talet började en ny epok i karriären då Poppe anställdes av teaterdirektören Wally var känd för sina påkostade uppsättningar och lanserade modern musikteater, så kallade musikaler. Nils Poppes definitiva genombrott kom i operetten Blåjackor på Oscarsteatern 1942.

D
et var där hans mångåriga samarbete med Annalisa Ericson och koreografen Gaubier startade. Paret Poppe-Ericson blev ett populärt danspar och jämfördes ofta med Ginger Rogers och Fred Astair.

Tillsammans spelade de i musikalen Lorden från gränden på Södra Teatern i Stockholm 1947. Rollen som kanonfotografen Bill Snibson i Lorden från gränden blev en paradroll för Poppe; han spelade den sammanlagt 1 040 gånger på olika scener i Sverige, Finland och Danmark. 1949 gjordes en filmversion med titeln Greven från gränden.


1966 flyttade Poppe till Domsten och övertog Fredriksdalsteatern i Helsingborg Den första pjäsen hette En enkel man och blev starten till en långvarig tradition. Med operetter och farser som Charleys Tant, Vita Hästen, Fars lille påg Oskulden från Mölle och Min syster och jag gjorde han den vackra friluftsteatern till en riksangelägenhet. Folk vallfärdade från hela Sverige för att se Poppe. Vid sidan av framgångarna på Fredriksdalsteatern gästspelade han på Lisebergsteatern i Göteborg, Maximteatern i Stockholm, stadsteatrarna i Helsingborg och Malmö. Särskilt minnesvärd är hans Tevje i musikalen Spelman på taket på Helsingborgs stadsteater 1979. Han drog sig tillbaka vid fyllda 85 och gjorde sin sista föreställning Bröderna Östermans huskors 1993. 
Mer om Poppe i Gaby Wigarts bok ”POPPE i ljus och mörker” och Sven Tollins bok ”En bok om en clown”
 
Utställningen visades 7/3 – 28/9 2008


  

[ Tillbaka ]